Att äta kött
Nyligen gavs den amerikanske författaren Jonathan Safran Foers, känd för romanerna ”Allt är upplyst” och ”Extremt högt och otroligt nära”, essäbok ”Äta djur” ut på svenska. Sedan en tid pågår en debatt i traditionella medier, på bloggar och i sociala medier. Debatten inleddes med januarinumret av tidningen Filter, där man i en lång artikel försökte nyansera bilden av köttätande som ett hot mot planeten. I artikeln radades flera goda exempel på ansvarsfull djurhållning, och agronomer och andra experter intervjuades. Fastän dessa experter var motståndare till dagens jordbruk och djurhållning, och argumenterar för långtgående förändringar, skrev de inte under på djurrättsaktivisternas vanligaste argument mot köttätande.
Stora delar av den svenska jordbruksmarken lämpar sig bäst till att odla vall, alltså foderväxter till tamdjur. De djur som äter detta foder är en mer naturligt proteinkälla än baljväxter som importeras från utlandet. Dessutom gödslar djuren jorden, vilket gör att man inte behöver använda konstgödsel. Djuren släpper förvisso ut gaser som kan bidra till växthuseffekten, men kolatomerna i dessa gaser kommer från det kretslopp som är igång nu: de hämtar inte kol från fossila bränslen, som transportsektorn gör. Boskapen tillför alltså inte nytt kol till atmosfären.
Att äta t.ex. en kotlett kan alltså vara en medveten handling, det beror helt och hållet på hur djuret som kotletten kommer ifrån har levt, vad det har fötts upp på och inte minst hur långt det har fraktats både före och efter slakt. Hur tamdjur behandlas är nämligen en stor del av valet kring kött för de allra flesta människor.